Walk The Timeline

Det är i grunden positivt att Afghanistanpolitiken debatteras på ledarsidor och bloggar. För en del debattörer verkar dock vem som gjorde vad när redan ha försvunnit in i historiens dimmor. Jag tycker därför att en kort resumé kan var på sin plats innan vi diskuterar hur vi går vidare. Här är en tidslinje över de viktigaste politiska och militära händelserna som ledde fram till den nuvarande svenska insatsen i Afghanistan.


9 september 2001
Ahmad Shah Massoud dödas i en självmordsattentat utfört av två al Qaida-medlemmar som utgett sig för att vara TV-journalister. Massoud var en internationellt välkänd motståndsledare från kriget mot Sovjetunionen och en av grundarna av den så kallade Norra alliansen av motståndare till Talibanerna.

11 september 2001
19 kapare från al Qaida använder fyra passagerarflygplan för att genomföra attacker mot New York och Washington DC. Självmordsattackerna lämnar 3 000 döda; huvuddelen i New York.

12 september 2001
Säkerhetsrådets resolution 1368 förklarar angreppen 11 september, och internationell terrorism, ett hot mot internationell fred och säkerhet, samt erkänner USA:s rätt till självförsvar i enlighet med FN-stadgans sjunde kapitel.

Ett enigt Nato förklarar att angreppen faller under Natostadgans artikel fem om kollektivt försvar.

20 september 2001
USA lämnar ett ultimatum till Talibanledningen där man kräver att man lämnar ut al Qadias ledarskap till USA, släpper samtliga utländska fångar, stänger samtliga träningsläger, överlämnar samtliga terrorister och deras anhängare till lämpliga myndigheter samt ger USA tillgång till al Qaidas träningsläger för inspektioner.

21 september 2001
Talibanerna tillbakavisar USA:s ultimatum med hänvisning till att det saknas bevis för att al Qaida skulle varit skyldiga till attackerna 11 september.

26 september 2001
De första amerikanska underrättelseofficerarna anländer till norra Afghanistan för att upprätta kontakter med Norra alliansen.

28 september 2001
Säkerhetsrådets resolution 1373 ålägger samtliga stater att vidta åtgärder för att bekämpa terrorism. Punkt 2c kräver att alla stater ska neka de som finansierar, planerar, möjliggör och utför terrorism fristad. Punkt 3g kräver att staterna vidtar åtgärder för att undvika att flyktingstatus missbrukas samt att terroristers politiska motiv inte kan rättfärdiga en vägran att utlämna dem.

7 oktober 2001
Anfall med flygstridskrafter och kryssningsrobotar inleder Operation Enduring Freedom (OEF) och USA:s militära insatser i Afghanistan.

19 oktober 2001
De första amerikanska specialförbanden anländer till norra Afghanistan för att dirigera amerikanskt flygunderstöd av Norra alliansens offensiv mot Talibanerna.

9 november 2001
Afghanistans näst största stad Mazar-i-Sharif faller till Norra alliansen.

13 november 2001
Afghanistans huvudstad Kabul faller till Norra alliansen.

14 november 2001
Säkerhetsrådets resolution 1378 fördömer Talibanerna för att ha låtit al Qaida använda Afghanistan som bas, stöder ansträngningarna att skapa en Afghansk övergångsregering och uppmanar medlemsstaterna att göra detsamma. Resolutionen uppmanar bland annat medlemsstaterna att säkra Kabul för att möjliggöra övergångsregeringens, FN:s och hjälporganisationernas arbete.

november 2001
Brittiska specialförband säkrar Bagramflygbasen norr om Kabul.

25 november 2001
En stridsgrupp från amerikanska marinkåren, de första konventionella amerikanska markstridskrafterna i Afghanistan, besätter ett flygfält utanför Kandahar.

december 2001
Brittiskt marininfanteri etablerar en reguljär brittisk militär närvaro i Kabulområdet.

5 december 2001
Överenskommelse om tillfälliga arrangemang inväntande återetableringen av permanenta regeringsinstitutioner, eller Bonnöverenskommelsen, undertecknas av en FN-sponsrad konferens med afghanska ledare i den tyska staden med samma namn. Annex 1 begär hjälp av det internationella samfundet med att upprätta och träna nya afghanska säkerhetsstyrkor. I väntan på att dessa styrkor får tillräcklig förmåga begärs att en internationell styrka ges FN-mandat att tillgodose säkerhetsbehoven i, till att börja med, Kabul.

6 december 2001
Säkerhetsrådets resolution 1383 välkomnar Bonnöverenskommelsen och ger säkerhetsrådets stöd till den fortsatta arbetet i enlighet med den.

7 december 2001
Talibanerna retirerar från Kandahar och lämnar staden till Pashtunska grupperingar; bland annat milisförband trogna Hamid Karzai.

20 december 2001
Säkerhetsrådets resolution 1386 accepterar det brittiska erbjudandet om att organisera och leda en International Security Assistance Force (ISAF) för att svara mot Bonnöverenskommelsens förfrågan om en internationell säkerhetsstyrka. Det inledande mandatet gäller för Kabulområdet och sex månader.

18 januari 2002
Riksdagen beslutar att sända den första svenska ISAF-kontingenten till Afghanistan. Det svenska bidraget under de fyra första missionerna består av en underrättelseenhet på 45 personer som arbetar i Kabulområdet; huvudsakligen bemannad av personal från Försvarsmaktens specialförband.

1-18 mars 2002
Operation Anaconda, en del av OEF, genomförs i Shahi-Kot-dalen. Operationen, som involverar 1 700 amerikanska soldater, är den enda större insatsen av västerländska markstridskrafter i kampanjen för att driva Talibanerna från makten och al Qaida från Afghanistan.

23 maj 2002
Säkerhetsrådets resolution 1413 ger Turkiet i uppdrag att ta över ledningen av ISAF från Storbritannien och Irland.

11 juni 2002
Den första loya jirga, ungefär stort rådslag, som efterlysts i Bonnöverenskommelsen samlar 2 000 delegater från hela Afghanistan till Kabul.

12 juni 2002
Riksdagen beslutar att förlänga det svenska deltagandet i ISAF till 20 december 2002.

27 november 2002
Säkerhetsrådets resolution 1444 ger Tyskland och Nederländerna i uppdrag att ta över ledningen av ISAF.

18 december 2002
Riksdagen beslutar att förlänga det svenska deltagandet i ISAF till 19 december 2003. Uppgiften för den femte och sjätte svenska ISAF-missionen blir civil-militär samverkan, eller CIMIC på Natoengelska.

13 oktober 2003
Säkerhetsrådets resolution 1510 utökar, i enlighet med Bonnöverenskommelsen, ISAF:s mandat till att gälla även utanför Kabulområdet och ger NATO i uppdrag att leda ISAF.

11 december 2003
Riksdagen beslutar att förlänga det svenska deltagandet i ISAF till 24 februari 2004.

4 januari 2004
De 502 delegaterna på den konstitutionella loya jirga som inletts föregående månad antar den nya afghanska författningen.

26 maj 2004
Riksdagen beslutar att utöka det svenska deltagandet i ISAF till 150 personer som nu ska tjänstgöra utanför Kabulområdet. Den sjunde svenska ISAF-missionen börjar lösa uppgifter inom det nyupprättade brittiskledda Provincial Reconstruction Team Mazar-e-Sharif, eller PRT MeS.

9 oktober 2004
De första presidentvalet enligt den nya konstitutionen hålls, och vinns av den sittande interimpresidenten Hamid Karzai.

18 september 2005
De första fria parlamentsvalen i Afghanistan sedan 1973 hålls.

25 september 2005
En fjärrutlöst sprängladdning slår ut ett lätt fordon från den svenska ISAF-styrkan och dödar löjtnanterna Jesper Lindblom och Tomas Bergqvist. Bägge männen tillhör specialförbandet Särskilda skyddsgruppen (SSG).

7 december 2005
Riksdagen beslutar att förlänga den svenska militära insatsen i 24 månader, utöka den till 375 personer samt att ta över ansvaret för PRT MeS från Storbritannien.

16 mars 2006
Den elfte ISAF-missionen, och därmed Sverige, tar över ledningen av PRT Mazar-e-Sharif och ansvaret för de fyra provinserna Balkh, Samangan, Jowzjan och Sar-e-Pul från Storbritannien.