Valresultatet ser ut att innebära att det, utan ännu en Socialdemokratisk kovändning, inte finns majoritet i den nya riksdagen för att förlänga den militära insatsen i Afghanistan.
Afghanistans framtid blir i så fall någon annans problem.
Vi ska visserligen inte överskatta betydelsen av vårt nuvarande bidrag. Den svenska kontingenten gör ett bra jobb, men utgör trots allt mindre än en halv procent av ISAF:s truppstyrka; andra truppbidragande länder kommer inte att ha några större svårigheter att ta över våra uppgifter.
Åskådarplats är dock knappast en styrkeposition och vårt inflytande över Afghanistans framtid kommer att gå från marginellt till obefintligt.
Jag är kanske lite väl cynisk, men kan inte låta bli att undra om inte de rödgröna anklagelserna om att regeringen kommer att göra sig beroende av Sverigedemokaterna inte är fråga om projektion. Min fråga till Mona Sahlin är om hon verkligen tänker ta hjälp av en samling gamla nynazister för att kunna vrida svensk utrikes- och säkerhetspolitik i en mer nationalistisk och isolationistisk riktning.
Jag hyser inga större förhoppningar om att hon tänker avstå.
Inlägg
En gammal ny amerikansk president och Europas säkerhet: Vart är debatten på
väg?
-
I och med omvalet av Donald Trump till USA:s president uppstår – återigen –
många frågor för den europeiska säkerheten. Europa är fortsatt beroende av
amer...
10 timmar sedan
Är det bara jag som önskar en uppgörelse om försvaret över blockgränserna? En uppgörelse som håller. Som förr, mycket förr.
SvaraRaderaJo, jag känner också ett visst nostalgiskt sug.
SvaraRaderaVi får se om det rödgröna samarbetet håller och vilken riktning socialdemokraternas utvärdering tar. Det verkar vara mycket som är rörligt just nu; det kan nog landa lite hursomhelst.
Här är ytterligare en centrist/högersosse. Blankröstade för första gången i ett riksdagsval. Röstade på FP kommunalt och MP regionalt.
SvaraRaderaNu hoppas jag på den där efterlängtade och efterläpande förnyelseprocessen inom Socialdemokraterna.
Men man blir ju lite orolig när Mona Sahlin i dagens lördagsintervju i P1 nämner vänstersossen Morgan Johansson som ett av flera "nya namn" inom partiet.
Måtte inte socialdemorkaterna radikaliseras vänsterut! Det som behövs är en pragmatisk och stabil socialdemokrati i det politiska mittfältet (Nota bene, att detta INTE är samma sak som att sukta efter enbart medelklassväljare), där värnandet av social rättvisa, välfärd och solidaritet går hand i hand med en realistisk mer "höger"-orienterad syn på utrikespolitik, brottsbekämpning, skolpolitik, småföretagande och integration. Själv hade jag gärna sett att Göran Perssons Gröna Folkhem fräschades upp och blev en integrerad del av en ny socialdemokrati.
Skulle Socialdemokraterna gå vänsterut får man väl sätta sitt hopp till ett nytt mittenparti som stod fritt från de båda blocken. Men det hade väl stannat vid en önskedröm.
@Libertyjustice48
SvaraRaderaDen enda vägen tillbaka till regeringsmakten går via att ta tillbaka mittenpositionen i svensk politik, något som är omöjligt att uppnå i ett formellt samarbete med vänsterpartiet.
Blockpolitikens matematik kan tyckas tvinga fram just en röd-röd-grön motallians, men då tänker man inte på de underliggande strömmarna: de väljare som bytt block är viktigare, och fler, än de dryga fem procent V kan bidra med.
Om Reinfeldt lyckas med balansgången att hantera minoritetsregeringsställningen genom hoppande majoriteter i fråga för fråga, på samma sätt som socialdemokratiska minoritetsregeringar fört framgångsrik mittenpolitik under årtionden, så verkar mittenpositionen dock "upptagen".
Det finns nog bara en lång väg tillbaka till makten för S. De har i alla fall väldigt långt att gå för att vinna tillbaka min röst.