fredag 27 augusti 2010

Ut ur garderoben

Många som följt bloggen, och framförallt de som debatterat med mig från en vänsterståndpunkt, blir möjligen förvånade men jag är inte Höger höger utan gammal högersosse.

Skälet till mina bitvis hätska utfall vänsterut är att det huvudsakligen är om utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik jag bloggat och att det är just där mina åsikter alltid skilt sig från partiets; och ja, jag har under en stor del av mitt liv i dagligt tal använt det Sahlinska ”Partiit”.

Jag har alltid varit anhängare av ett starkt försvar. Den åsikten var kanske i minoritet i vissa sammanhang men jag var inte helt ensam om den. Som federalist gjorde EU-frågan, och de otillfredsställande kompromisserna för att hantera sprickan i den inom partiet, mer för att få mig att sluta vara aktiv.

Valet nästa månad blir dock första gången i mitt liv som jag kommer att rösta borgerligt i ett riksdagsval.

Sedan Mona Sahlin misslyckades med att driva partiet mot mitten, och istället gick i koalition med Vänsterpartiet, var planen först att rösta blankt, men nu har sakernas tillstånd blivit sådant att jag är tvungen att göra min del för att hålla kvar oppositionen i oppositionsställning.

Man kan möjligen samarbeta med kommunister i vissa enstaka frågor, men man släpper inte in dem i regeringen – och man låter dem definitivt inte styra utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiken.

2 kommentarer:

  1. Tyvärr är du inte ensam. Jag kommer att rösta på Fp efter att precis som du vart höger sosse hela livet. Fp är det enda pari som verkar ta säkerhetspolitiken på allvar.
    Mvh
    Nidas

    SvaraRadera
  2. Ve oss om Ohlynist-Sahlisterna övertar rodret;
    Då ser jag plötsligt klart hur allt förvandlats.
    Hur dessa människor och emigranter
    har börjat lära sig att vad som varit
    det haver varit. Och att enda världen
    som gives oss är denna värld hos Mona.
    Och medan vi far fram mot säkra döden
    i rymder utan land och utan kuster
    får Mona makt att trösta alla själar
    och förbereda dem till frid och samling
    inför den sista stund som alltid människan
    till slut skall möta var hon än fått fäste.

    Vårt rymdskepp Aniara färdas fram
    i någonting som ingen hjärnskål har
    och heller ingen hjärnsubstans behöver.
    Hon färdas fram i någonting som är
    men ej behöver vandra tankens väg:
    en ande som är mer än tankens värld.
    Ja, genom Gud och Död och Gåta går
    vårt rymdskepp Aniara utan mål och spår.
    O, kunde vi nå åter till vår bas,
    nu när vi upptäckt vad vårt rymdskepp är:
    en liten blåsa i Guds andes glas.

    SvaraRadera