USA:s nya nationella säkerhetsstrategi presenterades av utrikesminister Hillary Clinton vid ett anförande följt av en frågestund på Brookingsinstitutet i Washington tidigare idag.
Sumatra kan vara intresserad av att den svaga amerikanska ekonomins effekter på landets förmåga togs upp flera gånger (första gången ungefär en halvtimme in i klippet). Strategin har dock kritiserats, av bland andra CNAS, för att inte ta ekonomin på tillräckligt stort allvar; framförallt för att inte prioritera tillräckligt tydligt hur alltmer begränsade resurser ska användas.
Det som i grunden skiljer detta dokument från den svenska situationen är att det rör sig om en uttalad samlad nationell strategi som samordnar utrikes- och säkerhetspolitik; utrikes- och försvarsdepartementet; myndigheter för bistånd och inrikes säkerhet.
Ni vet just en sån där comprehensive approach vi gärna och ofta talar om i så generella, och därmed politiskt ofarliga, ordalag som möjligt.
Något som får mig att tänka på chefsbytet på SIDA.
Kan man våga hoppas på att detta inte bara är början på att en mindre del av biståndet förskingras utan att det även äntligen blir en samordnad del av utrikes- och säkerhetspolitiken?
Förmodligen inte.
Inlägg
Polisresursen i blåzonen måste förstärkas!
-
De senaste 100 åren har polisverksamheten utretts ett hundratal gånger. I
en föränderlig värld tycks det vara svårt att finna det optimala. I vart
fall fin...
9 timmar sedan
Tobias, en väl agnad krok. Du är som alltid på hugget när det gäller att vara först med att fånga upp de stora framtidsfrågorna och de centrala och styrande dokumenten. Rubriken "Strategiskt", i all sin korthuggna enkelhet, är i sanning heltäckande. Mer strategi än så här blir det inte.
SvaraRaderaEfter att ha tagit del av inlägget på CNAS hemsida "CNAS Experts Comment on President Obama’s National Security", känns det glädjande att kopplingen mellan strategi och ekonomi tydliggörs, eller kanske rättare det förhållande att strategi även har en ekonomisk dimension.
"Can this strategy be implemented? Can the Administration preserve U.S. power? What is the United States prepared to do if engagement fails or partners come up short?" frågas i CNAS kommentar till ny National Security Strategy. Frågorna är berättigade, både för USA.s egen del och för de allierades (läs Europas) del.
Enligt Cornucopia har varje person boende i USA en sammanlagd skuld på drygt 4.2 miljoner kronor. Inte ens om man gör räknar in all privat egendom i hela USA kan man betala sina skulder och åtaganden. EU-ländernas samlade statsskuld är enligt Internationella Valutafonden, IMF, på väg att nå etthundratusen miljarder kronor. Det motsvarar 200 000 kronor per EU-medborgare. Ta en titt på US National Debt Clock, som du finner länk till på Cornucopias inlägg:
http://cornucopia.cornubot.se/2010/05/13-000-000-000-000-usd.html
Johan Wallqvist på Expressen förklarar allvaret i den pågående skuldkrisen:
http://www.expressen.se/ekonomi/1.2000061/skuldkrisen-slar-hardare-an-vantat
"IMF anser att ett lands skuldsättningsnivå bör vara högst 60 procent av BNP för att skulden ska vara långsiktigt hållbar. USA har en statsskuld på drygt 90 procent av BNP, enligt SEB. Japan nära 200 procent. EU-länderna i snitt 75 procent. Eurozonens länder 80 procent. Sverige drygt 40 procent.
Den schweiziska handelshögskolan IMD konstaterar i en rapport att det kommer att ta lång tid för länderna att bli av med sina skulder. Världens största ekonomi, USA, behöver drygt 30 år på sig för att pressa ned statsskulden till IMF:s mål. För britter, tyskar och fransmän beräknas målet var uppnått om 20 år. Japan behöver mer än 70 år på sig. Högt skuldsatta euroländer som Italien kan räkna med 50 års skuldsanering medan tillväxtländerna Argentina, Brasilien och Indien bara behöver fem år på sig för att få ned sina skulder till rekommenderad nivå. Lägst statsskuld av världens stormakter har Kina med 20 procent av BNP.
Sverige är bäst i EU och hamnar på sjätte plats på IMF:s topplista över världens mest konkurrenskraftiga ekonomier i år."
And I'm going down, all the way down / I'm on the highway to hell. Highway To H€₤₤, så lyder titeln till AC/DC:s trallvänliga megahit från 1979. Av någon orsaks anledning kommer jag att tänka på den i samband med skuldkrisen.
Värdet av ett strategidokument kan diskuteras. "Generally these documents prove to be lists of aspirations rather than genuine strategies that state who we are, what we want to do, how we want to do it, and what resources we will use to do it.”
Sverige saknar vad jag förstår såväl strategi som förmåga att skapa en.. Hur skall vi kunna veta vilka vi är, vad vi vill göra och hur vi vill göra det och med vilka resurser vi vill göra det? Vi är ju inte ens helt säkra på vår åsikt om varför vi är i Afghanistan. Eller som den gamla översten uttryckte sig: ”Detta är, såvitt jag begriper, min åsikt”. Om nivån och kvaliteten på den svenska försvarsdebatten skriver Peter Hammarberg insiktsfullt på sin blogg:
http://tnsexton.wordpress.com/2010/05/26/det-blir-inte-battre-an-vad-vi-gor-det-till/
Forts
Forts
SvaraRaderaFörsvarsanslag i procent av BNP skall enligt NATO-normen vara minst två procent: Av de få NATO-länder som uppfyller 2%-målet är försvarsanslagen för USA och Grekland drygt 4 % och för GB ca 2,5 %. Det finns nog anledning att misstänka att inte heller samtliga dessa länder tre länder kommer över 2 %-gränsen i framtiden. Det finns däremot andra länder som satsar mer: Oman ca 11,5, ca Saudiarabien ca 10,5 och Qatar ca 10,0 % av BNP.
Kopplar vi nu ihop västvärldens möjligheter till framtida försvarssatsningar med de framtida ekonomiska förutsättningarna som antytts ovan, så finns det skäl att oroa sig för möjligheten att implementera President Obama’s National Security Strategy. Förmodligen dags att öva upp den diplomatiska förmågan och försöka snacka oss ur framtida konflikter.
På EMIL läser jag följande: På mötet [ÖB chefsmöte] avslöjade han [försvarsministern] också ”Sveriges bäst bevarade hemlighet” – att Sverige inte längre är neutralt. Det tror nämligen de allra flesta som han möter i olika sammanhang. Sverige bygger numera sin säkerhet tillsammans med andra.
Det finns således all anledning att följa utvecklingen i ”allierade” länder vad gäller deras försvarsförmågor och –satsningar/-neddragningar. Själv kan jag berätta ”Sveriges näst bäst bevarade hemlighet” för försvarsministern. Sverige har inte varit neutralt sedan Vk II tog slut. Det vet ”de flesta”. Däremot har vi varit alliansfria tills nu.
Även om amerikanernas öppna strategidokument innehåller mycket varmluft så är det fortfarande en del av en öppen debatt.
SvaraRaderaDet är framförallt det jag saknar här hemma.
Vilka nationella intressen har Sverige i närområdet och globalt? Vilka scenarier är mest sannolika och utgör störst problem om de blir verklighet? Vilka resurser har vi till vårt förfogande och hur använder vi dem bäst för att säkra dessa intressen mot de utmaningar vi ser framför oss? Dessa frågor kan brytas ner i flera politikområden och det som saknas helt är just det samlade greppet.
Det närmaste vi kommer är utrikesdeklarationen och då kan vi verkligen snacka varmluft...