Ett blygsamt förslag

Låt mig börja med att säga att regeringens proposition ”Ett användbart försvar” ger ett försvar som är underfinansierat, för lätt och för litet. Under förmiddagens riksdagsdebatt blev man dock påmind om att det fortfarande är väsentligt bättre än alternativet – om det nu finns något.

Sedan är jag även tvungen ta lite tid i anspråk för en smula språkvård. Om vi nu ska definiera ”yrkesförsvar” som en försvarsmakt där anställda skyttesoldater tjänstegör som just skyttesoldater mellan arton och sextiofem års ålder så finns det inget land som har ”yrkesförsvar”; det har heller aldrig funnits något. Det förslag på nytt personalförsörjningssystem som ligger på bordet innebär en övergång till ett rent yrkesförsvar, eller om man så vill ”frivilligförsvar”, att påstå något annat är direkt löjeväckande.

Trots att Håkan Juholt och Anders Karlsson idag vill ge sken av annat så är det här ingenting alliansregeringen hittat på alldeles själva det senaste året. Den avgörande skillnaden jämfört med regeringen är i själva verket att Socialdemokratin har samma schizofrena förhållningssätt till värnplikten som man har till alliansfriheten.

Partiet har under sjuttio år byggt upp en offentlig mytologi som haft allt mindre med den förda politiken att göra. Om man, efter så långt och hårt arbete, har varit framgångsrik i att övertyga sina väljare om att värnplikt är en förutsättning för folkförankring och demokratisk kontroll av Försvarsmakten är det kanske inte så konstigt att man drabbas av minnesförlust när det börjar närma sig den logiska konsekvensen av de senaste tjugo årens utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik.

Allianspartierna, som inte i samma utsträckning målat in sig i ett hörn, nöjer sig som sagt med nyspråk.

Det finns med andra ord i grunden en bred parlamentarisk samsyn om att övergå till ett yrkesförsvar; resten är spin control. En nackdel med detta som redan nämnts i debatten är att det blir väsentligt mycket dyrare än personalförsörjning baserad på värnplikt. En annan, och i mitt tycke minst lika stor, nackdel är att den totala personalvolym på 50 000 personer som nämns i propositionen även ungefär är den största volym som går att attrahera på den öppna arbetsmarknaden i ett i-land av Sveriges storlek; och att nå även denna volym ställer mycket stora krav på rekryteringen och FM som arbetsgivare.

Så för att sammanfatta: det blir ett yrkesförsvar och det kan som mest bli på cirka 50 000 man.

Vilket för mig in på mitt blygsamma förslag. Förrådsställ inte utrustning till fyra tunga mekaniserade bataljoner. Låt fyra av bataljonerna i de Nationella skyddsstyrkorna vara mekaniserade, en vara artilleribataljon, en vara ingenjörsbataljon och så vidare. Ha med andra ord riktiga förband nog för en tung mekaniserad brigad och utöka antalet stående brigadstaber från två till tre.

Är han galen? Vill han ge Hemvärnet tungt artilleri? Nej, jag vill ge de framtida Nationella skyddsstyrkorna tungt artilleri. Dessa kommer enligt propositionen att personalförsörjas med kontraktsanställda soldater som borde kunna lägga all sin kontrakterade tjänstgöringstid på utbildning och övningar och därmed ha förutsättningar att bli minst lika kompetenta som vilken repgubbe som helst i det gamla invasionsförsvaret. Om de har tillräcklig tjänstgöringstid och tillförs tillräckliga resurser för detta det vill säga.

Det här är just en blygsamt förslag för ett dito försvar; vad som borde vara möjligt inom den beslutade inriktningen om än inte inom den beslutade ekonomiska ramen. Inom den får för övrigt inte heller den föreslagna personalvolymen eller meningsfull bestyckning av Gripen och Visby plats. Om vi vill ha ”Ett användbart försvar” så kommer det att kosta betydligt mer än dagens. Även det en sanning som lyste med sin frånvaro under förmiddagen.