Brödrafolkens väl

Försvarsdebatter i Sverige har en tendens att handla om industri- och regionalpolitik (det gör oss i och för sig inte unika på något sätt). Eftersom svenska media är dåliga på att bevaka militära frågor så har beslutet om att köpa AMV till Armén än så länge huvudsakligen uppmärksammats i Örnsköldsviks Allehanda och Ny Teknik. Perspektivet blir därför naturligtvis industriellt, och även ekots bevakning följer samma logik.

SEP är helt korrekt en tekniskt sett mer avancerad lösning än AMV. Detta har dock inget egenvärde. Det intressanta är relevant operativ förmåga. Jag väljer att tro att FMV gjort en korrekt avvägning mellan behov, teknisk risk och totalkostnad över hela livscykeln. Jag har dock lyxen att inte vara beroende av BAE Systems Hägglunds för min försörjning.

Det har däremot ett egenvärde att ha samma vagnar som finnarna. Under de senaste åren har finska förband tjänstegjort tillsammans med svenska i NBG, Chad och Afghanistan. Sannolikheten är mycket hög att om svensk trupp i framtiden ska utkämpa strid så kommer det att finnas ett finskt förband i närheten; förhoppningsvis under gemensamt befäl.

Det har talats mycket om nordiskt försvarssamarbete de senaste åren; det är dock långt kvar innan det kan ge några märkbara operativa effekter. Stoltenberg-rapporten fick ett väntat svalt mottagande av regeringen eftersom den var både praktisk och tydlig. Sånt håller vi inte på med här i Sverige. Så länge vi i Sverige har kvar våra inrikespolitiska låsningar kring försvarsgarantier är vi inte en trovärdig partner för våra grannländer.

När väl Finland gått med i NATO, så att vi också kan göra det, så finns alla förutsättningar för att bygga ett försvar "tillsammans med andra” - inte förr.