Föredömlig militärbyråkrati

Den amerikanska armén har lånat mycket tankegods från den tyska. Ett resultat av detta är man planerar och utreder i en omfattning som skulle gjort von Moltke talför. Nu senast har man släppt ett nytt reglemente för försvarsmaktsgemensamma upprorsbekämpningsoperationer i samarbete med andra myndigheter, eller joint counterinsurgency operations, som kompletterar det tidigare arméreglementet FM 3-24.
Joint Publication JP 3-24 Counterinsurgency Operations
Jag tar även med arméreglementet för den som vill friska upp minnet.
US Army Field Manual FM 3-24 Counterinsurgency
JP 3-24 lägger fast doktrin och är därför naturligtvis inte lika brutalt ärlig som McChrystal-rapporten, men har fortfarande ett realistiskt – hantverksmässigt – förhållande till verkligheten.

Jag kan inte undgå att göra vissa kopplingar till den svenska debatten kring Afghanistaninsatsen.

Från vänster hörs ofta slagord av typen ”det går aldrig att besegra en gerilla”; det gör det visst och såhär gör man. Från regering och berörda myndigheter hörs ofta floskler som antyder att lovvärda målsättningar i sig utgör en genomförbar operativ plan; det gör de inte, men såhär sätter man ihop en.

Grundorsaken till att regeringen är luddig är naturligtvis att den, liksom en gång regeringen Persson, vill ge sken av att insatsen i Afghanistan motsvarar den efter en olycka eller naturkatastrof. Afghanistans historia sedan 1978 är visserligen mycket olycklig men Talibanerna är ingen naturkraft.

De är våra fiender.

Fienden har övertygelse, intelligens och initiativförmåga som naturen saknar, och som kommer att besegra oss om vi inte respekterar dem.